Förlossningen

Det började på lördags kvällen den 26 juni. Jag och Dan satt och kollade på Farsan och det sparkade i magen på ett annat sätt. Kändes annorlunda mot vad det brukade. När filmen var slut gick jag på toaletten och då hade slemproppen gått. Pirrade i kroppen. Ville ju inget hellre än att bebis skulle komma ut och nu kunde det ske när som hällst.
Vi gick och la oss och på morgonen runt 7 vaknade jag och gick och kissade. La mig igen och efter nån minut så fick jag första värken. Fattade inte först att det var en värk. Efter ett tag kom en till. Jag trodde först bara att jag var bajsnödig så jag gick på toaletten igen. Men det kom inget, istället kom det en till värk och nu fattade jag att det var på riktigt. Klädde på mig och började klocka värkarna. Bäddade sängen som min mamma skulle sova i och plockde undan lite tvätt. Väldigt oregelbundna värkar, vissa med 9 minuters mellanrum och vissa med 3 minuter. Lite efter 8 vaknade Dan och frågade vad jag redan gjorde uppe. Det har börjat nu sa jag. Hans reaktion var "nä, jag måste ju sova lite till". Ojojoj....
Gick ner och ringde förlossningen kl 8.40. De tyckte att jag skulle vänta lite med att åka in men sen fick jag själv bestämma när vi skulle åka, om det blev för jobbigt hemma, vi hade ju en bit att åka.
Ringde min mamma och sa att hon komer bli mormor innan hon hinner komma upp. Sen bara gick jag hemma och väntade men det var förtfarande  ca 6-7 minuter mellan värkarna. Gick upp och la mig och tog en alvedon. Slumrade till lite grann men vaknade varenda gång det kom en värk. Runt ett tiden lagade jag mat och då kändes det lite bättre. Vid fyra tiden kom Dans pappa och grannarna Palle och Camilla över för grillning. Trodde vi skulle få ställa in det men det funkade. Var bara jäkligt jobbigt och sitta ute i trådgården och äta grillat när man har värkar. Fick inte i mig så mycket mat den här gången.
Efter ett tag kom en bromsjäkel och höll på så till sist gick jag in och la mig på soffan. Gick efter ett tag upp och la mig i sängen istället och låg där ett bra tag tills Dan kom upp. "Nu åker vi" sa jag. Han ville duscha först och det gjorde han medans jag packade det sista i väskan. Runt 8 på kvällen satte vi oss i bilen och åkte till Hudik. Orkade inte klocka värkarna så jag räknade istället hur många jag fick på vägen upp. 11 stycken på lite mer än en timme. Vi kom fram lite efter 9 och jag ringde på klockan. Visste inte vad jag skulle säga så jag sa "hej, jag heter Sara och jag skulle behöva komma in". Vi kom in och blev mottagna av en barnmorska. Hon undrade om det var jag som ringt i morse och det var det ju. Vi fick komma in i ett rum som jag varit i många gången tidigare under mina besök där när de har kollat blodtrycket och grejer.
Fick kissa i en mugg som vanligt. Sen la jag mig i sängen och de kopplade på ctg. Nu började värkarna komma tätare. Värkmätaren på ctgn visade väldigt svagt så jag var rädd att de skulle säga att nä du har inga värkar och skicka hem mig igen. Men hjärtljuds kurvan visade på högre hjärtljud var femte minut, varje gång jag hade en värk. Så efter en halvtimme typ så kom barnmorskan och då kände hon om jag var öppen.
3 cm var jag öppen bara, hade haft värkar i ca 15 timmar då. Fick duscha, vilket var jätte skönt. Ville stå där hela natten:) Sen fick jag sätta på mig ett sånt där sjukhus nattlinne. Barnmorskan kom och hämtade oss och vi fick gå in i ett annat rum. Ett förlossningsrum.
Jag skulle ha epidural så de började förbereda för det. Skulle få en kanyl i handen och så skulle de ta massa blodprover. Men det funkade inte att sticka mig i handen så de provade i andra. Funkade inte det heller så de fick kalla på narkossköterskan. Till sist satte de kanylen i höger armveck. När allt var klart var jag sönderstucken på båda händerna och i båda armvecken.
Värkarna kom jätte tätt nu och det var riktigt jobbigt. Dan fick hämta en spypåse och mitt upp i värkarna så spydde jag. Ush... Dan bad dem om en tablett mot halsbrännan, hade glömt mina hemma. Sen kom narkosläkaren som skulle lägga epiduralen. Jag fick sitta upp medans hon kände och klämde på ryggen. Nu kom värkarna med en minuts mellanrum.  När epiduralen väl var lagd så var det världens lättnad. Det sägs att det ska ta 20-30 minuter innan den börjar värka men inte det, den började värka på en gång. Så jäkla skönt. Värkarna kändes knappt av längre och jag gick upp och gick lite i korridoren med en gåstol. Efter ett tag gick jag och la mig att vila. När klocken var ca halv 3 så började värkarna sakta komma tillbaka. Hon kom in och kände och då var jag öppen sju cm. Dan var ute och pratade med sköterskan som trodde att bebis skulle komma runt halv 5. Nä det blir senare sa jag. Värkarna satte igång på riktigt igen och jag fick börja med lustgas. Den var helt okej men jobbigt att man måste andas så fort värken är på g annars hjälper den inte. Barnmorskan satte en elektrod på bebisens huvud för att kunna hålla koll på hjärtljuden. Till sist var jag öppen 10 cm men bebis huvud var fortfarande ganska långt upp. Då fick jag ställa mig på knä i sängen, lutad över huvudänden och gunga fram och tillbaka. Nu började jag känna att jag ville krysta när värkarna kom.
Efter ett tag fick jag jätte ont i knäna och var tvungen att lägga mig igen. Sen är allt som en dimma, vet inte om det berodde på lustgasen eller att jag var så fruktansvärt trött men mellen varje värk så slumrade jag till. Fick värkstimulerande dropp för att hjälpa huvudet att komma ner. Dan satt bredvid och höll min hand hela tiden. Han var världens klippa.
Sköterskan kom in i rummet och även en annan barnmorska. Fy tysan vad det gjorde ont. Sa hela tiden att "nu bajsar jag på mig", nä det är bebisens huvud som kommer, det är så det känns sa barnmorskan. Fick en våt trasa på pannan och barnmorskan höll en varm handduk på mellangården vilket var skönt. Skrek gjorde jag som aldrig förr men det skulle man ju inte. Man skulle trycka ner hakan mot bröstet och pressa neråt. Men lättare sagt än gjort. Efter ett tag satte hon på syrgas i masken i stället för lustgas för det började bli jobbigt för bebisen. 
Vet inte hur många gånger jag krystade eller vilken tid krystvärkarna startade men till slut, efter 23 timmars värkar, kl 06.19 på morgonen den 28 juni så kom hon ut. Världens finaste lilla prinsessa.
Världens skönaste känsla när hon kom ut, vilken befrielse. Varmt och vått var det och jag fick upp henne på mitt bröst på en gång. Går inte att beskriva känslan när man ser sitt barn för första gången. Helt otroligt. Barnmorskan frågade om vi såg vad det blev och Dan sa "en flicka". "Är du säker?" frågade jag. Och ja, det var en liten flicka. De tog blodprovet som de skulle i navelsträngen sen fick Dan klippa av den. Barnmorskan drog lite i navelsträngen men den satt fast lite så den andra barnmorskan tryckte lite på magen sen krystade jag ut moderkakan. De frågade om vi ville ta hem den men nä, tror inte det:) 
Dan ville veta vad hon vägde så han gick i väg med sköterskan för att väga henne medans jag skulle bli sydd. Hade sprukigt lite grann. Hon la bedövning och började sy men jag tyckte det gjorde jätteont, bedövningen hade inte tagit så bra. Sen kom de tillbaka och jag fick veta vad hon vägde. 2584 gram. En liten liten docka var hon. Fick på mig binda och ett par jätte snygga trosor och sen fick jag byta säng. Ammade för första gången, vet inte om det kom ut något men mysigt var det att ligga där och jag somnade också en stund.
Kvart i 8 så fick vi fika brickan med vars två mackor, saft och oboy ville jag ha. Man fick välja mellan kaffe, the och oboy. Dan villa bara ha saft han. Har nog aldrig varit så gott att äta. Och ca tio över 8 så kom frukosten...men den gick ner den med:) Dan gick iväg med sköterskan och lillan för att mätas och få på sin första blöja. 47,5 cm lång var hon men hon hade undertempratur på 35 grader så hon skulle ligga hud mot hud, vilket hon fick göra med Dan. Mysigt:) Sen frågade sköterskan om jag ville prova att gå och kissa och det ville jag. Reste mig upp ur sängen och hela rummet började snurra. Fick lägga mig ner igen och då slog det lock för öronen så jag hörde ingenting. Sen började det susa jättehögt i öronen, jätte mysko, har aldrig varit med om något liknande men tror att det var lustgasen som gjorde det.
Efter ett tag rullade hon in sängen i rummet vi var i från början och där fanns en toalett. Gick in och satt mig men det kom inget. Sköterskan frågade om hon skulle sätta på vattnet och det ville jag. Så tryckte jag lite på magen så kom det. Och sved som tusan gorde det. Sen la jag mig i sängen igen, nu var det min tur att ligga hud mot hud med henne:) Och så rullades vi iväg mot BB.
Välkommen till världen lilla Minea, mamma och pappa älskar dig <3

Kommentarer
Postat av: Mammafiia

Vilken härlig berättelse=)

är så glad för er skull kusse=)

Kramar

2010-07-27 @ 19:16:28
URL: http://www.fiiias.wordpress.com
Postat av: marie

meeen va underbart :) känns som om de inte va allt för komplicerat. är så glad för eran skull <3

2010-07-27 @ 20:48:13
Postat av: Malin

Så härligt att läsa om livets mirakel! (: Det gjorde du bra Sara! Ni har fått en underbar liten tjej! Kram kram

2010-07-29 @ 20:19:00
URL: http://mirandastorm.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0